Fula debattknep

 

Pontus Herin skriver om fula knep i dagens debatter. Herin menar att debatten har blivit värre med sociala medier eftersom han där ser en polarisering i debatten och en mer aggressiv ton. På nätet kan man spela dum och med olika verktyg driva sina motståndare till vansinne. Sen kan man stänga av datorn och låtsas att man har vunnit, menar han. När man möts mellan fyra ögon är det svårare att vara rent otrevlig och oärlig.

Herin presenterar därför en lista på de populäraste ”fulknepen” eller fallasier som för närvarande flitigt används i den svenska debatten. Gemensamt för dem, skriver han, är att de saknar alla former av intellektuell hederlighet.

  1. Överdrivna beviskrav eller ”nu-driver-vi-motståndaren-till-galenskap-strategin” handlar om att underkänna alla argument från motståndarna genom att påstå att det saknas bevis. Allt underkänns. Allt är relativt. Inte sällan tycks olika konspirationsteorier vara en bakomliggande drivkraft i den här metoden, tycker jag det verkar som.
  2. Halmdockan eller ”tillskriv-din-motståndare-stolliga-argument-strategin” är när debattören tillskriver sin motståndare åsikter och argument som denne inte har, för att därefter brutalt slå ned på denna försvarslösa ”halmdocka”. Den vanligaste varianten för detta är just nu att hitta en fiktiv grupp som får representera en hel grupps åsikter, skriver Herin.
  3. Ad Hominem eller ”personangrepps-strategin”. Ett debattknep som liksom det förra har en lång historia. Strategin är att flytta fokus från sakfrågan till motståndarens personlighet och karaktär. Ett enda misstag kan i den här strategin leda till att en person saknar trovärdighet i precis alla frågor. Dömd på förhand i alla avseenden helt enkelt.
  4. Godwins lag eller ”säg-Hitler-först-så-vinner-du-strategin” grundar sig i en upptäckt Mike Godwin gjorde på 90-talet. Han fann att diskussioner på nätet urartade och blev mer osakliga ju längre de blev och att sannolikheten för att någon skulle jämföra sin motståndare med Hitler till slut blev 1. När det väl hade skett gick det inte längre att föra tillbaka diskussionen på sakliga banor. Istället dog den.
  5. Whataboutism eller ”men-titta-på-USA-då-strategin” är en strategi som idag ofta används genom att konsekvent slänga in USA, ”västvärlden” eller Israel i diskussionen och på de sättet undvika sakfrågan.
  6. Hur drabbar det dig? eller ”Schyffert-strategin” är det senaste tillskottet bland dessa fulknep. Den går ut på att det är oärligt att ha en åsikt om något som man inte är direkt berörd av, och då i första hand i finansiella termer, skriver Herin. Debattstrategin är besläktad med identitetspolitik där en av grundsatserna är att bara människor med en viss bakgrund/etnicitet/socioekonomisk status kan ha relevanta åsikter om ett fenomen. Komikern Henrik Schyffert uppfann metoden.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s